Vardagen smyger sig på

Nu har det så sakta blivit vardag igen. I alla fall nästan. Efter en halv vecka på jobbet har hjärnan börjat vakna till liv igen. Nu kan jag faktiskt svara på frågor om det jag gjorde innan ledigheten, det hade inte gått i måndags kan jag lova. Ungarna har börjat protestera lite på morgonen angående att gå till dagis och jag spenderar dagligen 80 minuter på pendeln.

Men allt är inte riktigt som vanligt. Jag har fortfarande inte kommit igång med träningen igen. Hmm egentligen är nog allt som vanligt och jag har kommit in i ännu en "orkar inte träna så jag skyller på för lite tid fas". Synd hade mina förhoppningar att det skulle komma tillbaka när det blev vardag men jag får tydligen kämpa igång en gång till. Ikväll. Eller imorgon. Eller i helgen, absolut senast i helgen.

Ingen tid

Det är konstigt att man får mindre tid när man är ledig. I alla fall när man har ett par veckor semester. Då ska så mycket annat genomföras att det blir svårt att hinna med. Man åker hit och dit, tittar på saker, hälsar på människor och kanske framför allt ordnar sådant som planerats under våren.

Det har endast blivit ett fåtal vanliga tränningspass under de tre senaste veckorna. Det har blivit mer av trädgårdsarbeta och heldagspromenader. Tanken var att jag vid månadskiftet skulle ha presenterat en formkoll och jag kom ihåg att mäta och väga mig men sedan blev det ingen rapport för annat skulle göras. Som nu står det en liten gnällig tjej som kommit på att hon helt plötsligt är jättehungrig och tjatar om en macka.

Det ända värde jag kommer på nu är att jag vägde 89 kg. Förhoppningsvis blir det lite mer ordning på det hela under de två sista veckorna av semestern. Annars kan man ju alltid förlita sig på vardagen när semestern är slut.