Har sett att en del andra från kontoret går iväg på promenader vid lunchrasten. Framför allt har jag sett ett gäng konstruktörer som går i gemensam trupp på en runda jag inte riktigt förstått tills nu. Nu när jag sett dem på lite olika platser beroende på i vilka faser de varit har jag listat ut att de tar en tur runt huset och parkeringen. Lite i kortaste laget var min spontana tanke, men det är klart de kommer ut och får lite luft i alla fall, och lite är bättre än inget.
Sen går ju inte jag heller några längre distanser men jag går så långt jag hinner med tanke på att jag måste äta under min lunchrast. Lite drygt 3 km brukar det bli innan jag slänger mig över min matlåda. Idag njöt jag av blodpudding och bacon. Det är smaskens det. När jag får välja själv, vilket jag fick idag, serveras de med rivna morötter och lingonsylt. Har dessutom skärpt till mig och har med mig någon form av mellis till dagens fikapausar nästan varje dag nu.
Mer träning än så här blir det inte idag för idag kommer mina tjejer och min kvinna hem. Vetskapen om att det gör mig så glad att jag inte har utrymme för mer endorfiner.
Klarar bara inte blodpudding, försöker ibland med massor av lingonsylt och bacon men jag har nära till kräkreflexen ändå :-)
SvaraRaderaDet är du nog inte ensam om. Blodpudding är en rätt som det finns ganska blandade känslor om.
SvaraRadera