Jag sätter käppar i hjulen för min egen träning. När jag är ute och springer är det skallen som ger upp först, samma sak vid styrketräning fast kanske inte lika tydligt. Jag är för snäll mot mig själv helt enkelt. Jag springer en bit och sedan kommer tankarna om att jag behöver vila mig lite, unna mig en stunds gång när jag varit så duktig och sprungit ända hit. Sen börjar jag förhandla med mig själv, någonstans vet jag att jag fixar hela distansen och försöker få mig att fortsätta en bit till. Jag försöker pusha mig vidare till ett nytt riktmärke men till slut vinner för det mesta de negativa tankarna och det blir en liten bit gång. Jag behöver verkligen bryta det här mönstret. Frågan är hur.
Kanske hitta någon att springa tillsammans med ibland, kanske någon som stöttar mig fast jag tror att det är lite extra motiverande att ha någon bredvid som inte ger upp. Någon att tävla emot lite. Problemet är att jag vill ha så mycket flexibilitet i min träning att det nog är svårt att hitta någon att träna med regelbundet.
Kanske kan jag läsa mitt problem med mentalträning. Visualisering kanske fungerar för det här. Skulle behöva läsa på lite om hur man gör det på bästa sätt.
Kanske löser jag det bäst med belöningar. Det är kanske inom det här området jag borde lägga mitt nästa träningsmål, när jag sprungit en viss sträcka non-stop har jag förtjänat nästa träningspryl. Den formen av motivering brukar fungera ganska bra för mig.
Hur skulle ni göra för att bli av med ett liknande spöke?