Jag gjorde ett ganska bra resultat på årets första lopp. Tidsmässigt var det ingen bravad (27:53 på 5,4 km) men målsättningen för loppet handlade inte så mycket om tid heller.
Det var en riktigt kall aprildag, med blåst och utan sol. Som tur var var det uppehåll på kvällen så vi slapp onödig väta. Det var omkring 300 som ställde upp i år, många var nog sporrade från förra årets härliga väder. Innan starten fanns det som vanligt en gemensam uppvärmning och varje gång jag deltar i en sådan önskar jag att jag fick stå längst fram och filma det hela. Många män har lite problem med sådana koordinerade rörelser, speciellt som vid en 15 minuters uppvärmning där ledaren byter övningar precis när man lärt sig dem.
Starten gick långsamt. Det blir så trångt när 300 personer samtidigt ska pressa in sig på ett normalstort motionsspår. När dessutom de som ska gå sträckan blandas med de som ska springa olika distanser blir det oftast tvärstopp. Min ansatts var att gå ut lugnt och jag blev lite förskräckt när jag i vad jag tyckte var lugnt tempo passerade en en drös med människor. Senare insåg jag att de flesta valde mil-distansen.
Jag lyckades hålla ett hyfsat tempo men framför allt så höll jag ut hela distansen vilket var mitt mål. Det hjälper att ha personer runt omkring, man vill ju inte ge upp när någon ser på. Jag såg ryggen på en annan löpare framför mig från ungeför 3 km och in mot mål. När vi kommer nära mål så hamnar vi tillsammans med något form av lag (hockey, fotboll eller liknande) och löparen framför mig hänger på dem, fast de springer inte längs med banan och han höll på att springa fel när han hängde på dem. I sista stund märkte han att jag tog den andra vägen och ändrade sig.
Det var ett kul lopp för mig, inte lika kul för min bror som pga ett ont knä fick gå runt istället för att springa. Idag har jag fått visa upp min medalj för mina imponerade tjejer. Tur att de inte insett att alla för medalj vid de här loppen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar