De jävlarna...

För lite drygt en vecka sedan slog jag av på takten på lunchrundan för att inte bli så svettig men kom ändå tillbaka med svettpärlor i pannan. Då var det en härlig värme ute. Idag så pinnade jag på i bra tempo och var riktigt blöt i ansiktet när jag kom fram, inte av svett utan av regnet. Men som jag skrev för ett par dagar sedan. Efter att jagvarit ute och motionerat i dåligt väder känner jag mig ännu gladare. Jag fylls av stolthet att jag inte viker mig för vädret.

De lömksa människorna omkring mig här på jobbet har tydligen bestämmt sig för att testa min viljestyrka. Man kan köpa divers ätbara saker här på företaget, färdigrätter, knäckebröd, choklad och kakor. Tidigare har det funnits två försäljningställen, ett i vardera änden av företaget. Men nu har de rationaliserat det till ett ställe som placerats precis där jag hämtar mitt kaffe. Så varje gång jag går och hämtar kaffe tvingas jag stå och kolla på alla billiga, goda, sockerfyllda saker. Jag kan ju inte sluta dricka kaffe heller. Koffein är sedan flera år tillbaka betraktat som ett eccentielt födoämne av min kropp.