Fortfarande lillebror

I valet av mål med träningen var det en kandidat som fick extra fart i seglen igår. Hade min bror över på besök i går efter jobbet. Under kvällen så berättar han att han har en vikttävling tillsammans med min andra bror. Dem skulle se vem som kan gå ner mest innan sommaren. Han berättade lite om upplägget och då sa jag att jag eventuellt tänkte satsa på Göteborgsvarvet. Vilket möttes av ett föraktfullt skratt och en kommentar om att då måste du nog springa lite längre än du gör nu.

Han trodde inte att jag skulle kunna klara det. Han sa det inte rakt ut men jag hörde det på hans röst. Plötsligt var jag 5 år igen och skulle minsann bevisa för min storebror att jag kan. Jag kan!

En annan sak som slog mig när vi pratade var hur spegelblind jag måste ha blivit. Jag är ett sladdbarn och mina bröder har de senaste tio åren burit omkring på en gubbmage. Enligt mig då alltså. De har tränat i varierande mängd och magen har minskat ibland och vuxit ibland. Men igår när jag hörde mina bröders vikt och midjemått så insåg jag att de stämde fruktansvärt bra med mina. Det borde ju rimligtvis innebära att jag också har en grosshandlarbuk men att vi har speglar med en smickrande böjning. Dessa speglar får aldrig någonsin bytas ut.