Löpning är inte farligt

Idag när jag funderat på vilken tävling som ska vara mitt mål den kommande tiden så har jag även flera gånger läst om Midnattsloppet och de två tragiska dödsfallen. Någonstans läste jag om eventuellt läkarintyg för att få ställa upp i våra stora lopp. Det är enligt mig en befängd idé av flera olika anledningar.

Löpning är inte en högrisksport. Om man funderar lite på hur många deltagare motionsloppen i Sverige har haft i år i förhållande till antalet döda så förstår man att det här var en ganska extrem händelse.

Ska man ha läkraintyg för att springa loppen borde man väl ha det även för att få träna. Det borde ju vara lika farligt då, tävlingsmomenten kan kanske bidra till att man tar i lite extra men det kan även ett tidtagarur och jakten på PB.

När ska dessa undersökningar göras? Dels tar det tid från viktigare saker inom sjukvården och dels är de färskvaror. Testar du dig två veckor innan kan du ha en ordentlig infektion i kroppen när det väl är dags. Ska vi då ha obligatorisk kontroll innan lopp så skulle det vid våra större lopp krävas att löparna kommer dit flera timmar innan så att alla kan kontrolleras.

Ansvaret för att lyssna på sin kropp och känna efter ligger enligt mig på den enskilde löparen. Arrangören i sin tur är ansvarig för att det finns medicinsk personal vid tävlingen och att det finns vätska längs banan. Möjligen att det borde finnas riktlinjer för hur ofta vätskekontroller ska finnas beroende på klimatet. Kanske borde det finnas riktlinjer för när man ska avbryta arrangemanget om det är för varmt.

Resultatet av dagens funderingar har tyvärr inte lett någonstans. Förhoppningsvis har jag bestämt mig under veckan för nästa vecka börjar simskolor, gymnastik osv. Då vill jag ha planen klar. Nu ska jag sova, måndagen har slitit hårt på min energi.