Det finns ett i mina ögon omotiverat hat mot måndagar. Första dagen på arbetsveckan, för oss som följer kontorstider i alla fall, är inte så hemsk. Det är möjligt att det handlar om någon sorts chockeffekt. Tisdagar däremot är riktigt hemska. Långt kvar till nästa helg, allt roligt "vad gjorde vi i helgen"-snack är avslutat, ja det finns nog inget riktigt positivt med den dagen. Idag var det en typisk tisdagsmorgon. Klockan ringde längre än normalt innan jag hörde den, ljuset på toaletten var obarmhärtigt. Märkte sedan att det var nödvändigt med belysning även i de andra rummen, hösten är nästan här redan. När jag sedan stod på perrongen och väntade på pendeln så blåste det ordentligt. Jag huttrade och jag förbannade denna dag som kallas tisdag.
Det finns en positiv sak med den här tisdagen. Den kommer ge mig lite starkare ben och bättre kondition, för ikväll är det dags att jogga en runda igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar